Jag hade tänkt berätta om Stora Daldansen, det uppror som startades av ganska många rejält sura dalkarlar, som med en upprorsarmé tågade mot Stockholm. Men det verkar sjukt jobbigt och allt för ansträngande för en dag som denna med ömma fötter, vätskebrist och synnerligen välförtjänt huvudvärk. Så jag berättar hellre om Händels Messias, som visserligen skrevs 1741 och uruppfördes i Dublin 1742, men som nådde London 1743. Det berättas att violinisten Matthew Dubourg i ett solo fick feeling och spelade en improviserad kadens innan han så småningom modulerade sig kvintcirkeln runt tillbaka till originaltonarten och platsen i noterna där resten av orkestern fortfarande häpet väntade. (Jag tänker lite sådär som Marty McFly med elgitarren i ”Back to the Future”.) När Dubourg med svansen mellan benen således kröp tillbaka in i orkesterfållan, sägs Händel ha sagt, lite lagom halvhögt så att hela teatern hörde det: ”You are velcome home, Mr. Dubourg.”
Lämna ett svar