Linnés lappländska resa ägde rum detta år. Från maj till oktober färdades han runtom och sedan tvärsöver Bottenviken, förmodligen i ett tempo som var långsamt till och med jämfört med Monty Pythons Silly Olympics-gren ’100 yards för folk utan lokalsinne’ – maniskt samlande/pressande/katalogiserande växter, blommor, stenar, mossor, lavar, järvbajs, tuggummipapper, skröfs och allehanda mineraler, hoppandes av och på sin stackars tålmodiga häst för att headbanga till samiska trolltrummor, kolla in renarnas matvanor, göra små roliga teckningar (se nedan), och närstudera alla småkryp som sprallar och har hejsan i myrarna. Jag tänker mig honom lite som en tiomånaders toddler som just hittat sin första nyckelpiga: den koncentrationen; den upphetsningen och andningen; gulle.
Lämna ett svar