Detta år föddes en av mina barndomsidoler, nämligen arabhingsten Godolphin Arabian, som blev stamfar till det engelska fullblodet, världens snabbaste hästras. Sultanen av Marocko gav honom i present till Louis XV, som tyckte att det var mig en fånig tanig liten pyttehäst, fnös och gjorde sig av med honom; han blev arbetshäst, drog tunga vagnar och blev ganska illa behandlad, innan han räddades av Lord Godolphin, togs till England och placerades på ett stuteri för kapplöpningshästar. Det var inte meningen att avla på honom, eller ens att han skulle få komma till, utan han skulle bara vara den hetsige lille killen som testade om stona var brunstiga (ja, just dessa detaljer var ganska nedtonade i flickboken jag läste), men han lyckades fajta undan den riktige kandidaten och blev stolt far till ett föl. De tappade hakorna stod som spön i backen när fölsingen plötsligt visade sig kunna springa som vinden – och sen var det så klart inga problem att få tjejer längre för vår lille marockan. På tavlan nedan, målad av hästporträttören George Stubbs, ser man [not so much, sorry] också Godolphin Arabians bästis under alla år, katten Graymalkin. [åh nej, vi går miste om en kattbild!]
Lämna ett svar