inträffade det som kallas kalabaliken i Bender och som involverade Karl XII, ett stim karoliner och ganska många fler turkar; ”folksamling” heter på turkiska ”kalabalık” – numera ett svenskt lånord med betydelsen ”förvirring” eller ”stor oreda”, vilket verkar beskriva det hela ganska bra. (En parentes i sammanhanget, men ganska viktigt ändå tycker jag, är att i sitt storslagna epos till det tekniska misslyckandet, ”Far, jag kan inte få upp min kokosnöt”, rimmar Povel Ramel ”kalabalik” på spik, mosaik, mimik, sprängteknik, samt hemmabygget ”pyromanik”; däremot märkligt nog inte på det närmast löjligt självklara och uppenbara ”vattenlik”.)
Det är lite knepigt ibland att följa med i Karl XII:s resonemang och bevekelsegrunder, men man kan i alla fall läsa sig till ATT (om nu inte VARFÖR) han därefter genomförde 1700-talets motsvarighet till Paris – Dakar-rallyt: han red från Valakiet (nuvarande Rumänien) till Stralsund i svenska Pommern på två veckor – cirka 15 km per dygn, vilket var jättefort då; resten av gänget kom fram först i mars 1715. Ojsan, eller hurra, eller nåt.
Lämna ett svar