Vi återvänder till gårdagsordet ‘klant’ (fast i sin icke-nederländska betydelse), för att höra om Thomas Blood – en man med många identiteter men ytterst få lojaliteter efter vad det verkar: han var anglo-irländare och officer i den rojalistiska armén, men vände officerskappan tvärt och anslöt sig till Cromwells Roundheads då krigslyckan vände till deras fördel; trots detta lyckades han efter restaurationen av kungamakten nästla sig in vid hovet hos den tolerante Charles II. Andra titlar på Bloods meritlista är dubbelspion, tjuv, misslyckad kidnappare, lyckad kidnappare, samt framgångsrik (!) läkare (under fingerat namn). Man blir som Facebookhistoriker nästan förvånad när detta födgeni plötsligt detta år kokar ihop en oväntat klantig och absurt komplicerad plan för att stjäla kronjuvelerna från Towern. Blood, utklädd till katolsk präst, bakband vakten, använde en slägga för att platta till kröningskronan så att han kunde gömma den under prästkappan (visst får man lite Strängnäsvibbar här?). En av hans medbrottslingar sågade itu spiran eftersom den inte gick ner i väskan de hade med sig; den andre medbrottslingen stoppade ner riksäpplet i byxorna.
Osannolikt nog gick hela denna Jönssonligan-plan i lås, och Blood & co hade förmodligen kommit undan med sitt byte, om de inte (ännu mera osannolikt) hade överraskats av sonen till den bundne vaktmästaren, som just i detta ögonblick oväntat återvände från alla-mot-en-kriget i Flandern (se gårdagen). Även trots detta överraskningsmoment hade det hela kunnat lyckas, men Blood var av allt att döma för full och klantig för att komma undan; han sprang, men trasslade in sig i prästkappan, tappade kronan och blev infångad. Han dömdes till döden, men lyckades med irländsk charm och blarney prata sig ur snaran och benådades av kungen.
Jag slutar dagens inlägg [nyårsafton] med några strofer ur den långa dikt (av Alfred, Lord Tennyson) som i svensk översättning fått heta ”Nyårsklockan”, och med förhoppningen att 2020 inte blir ett ’Rampjaar’, utan ett år då klockorna äntligen får ringa in fred och samförstånd i världen.
Ring out, wild bells, to the wild sky,
The flying cloud, the frosty light:
The year is dying in the night;
Ring out, wild bells, and let him die.
Ring out the old, ring in the new,
Ring, happy bells, across the snow:
The year is going, let him go;
Ring out the false, ring in the true.
Ring out the grief that saps the mind
For those that here we see no more;
Ring out the feud of rich and poor,
Ring in redress to all mankind.
Ring out old shapes of foul disease;
Ring out the narrowing lust of gold;
Ring out the thousand wars of old,
Ring in the thousand years of peace.
Lämna ett svar