1580

Ett jobbigt år. En kraftig jordbävning, den s.k. Dover Straits Earthquake, skakade hela södra England och norra Frankrike. Jordbävningen skedde i påskveckan, vilket fick folk att tro att nu var Gud gramse för att människorna hade haft ihjäl Jesus (i så fall hade Gud allt haft en väldigt lång stubin, tänker jag); puritanerna i London tog naturligtvis tillfället i akt att skylla det hela på teatrarna, detta djävulens nya påfund. Tidens store komiker och underhållare, Richard Tarleton (se bild), undvek nogsamt att ta ställning i frågan vems fel det var – när man sitter i glashus, bör man ju faktiskt undvika att kasta ens glas – men bidrog med en ögonvittnesskildring från London till en pamflett (dåtidens kvällstidningar med krigsrubriker): ”Two honest Men sitting on a Cannon upon Tower Hill were on a sudden thrown off and the Cannons rolled and hopt up and down very straunge.”
Samma år kom Sir Francis Drake hem efter historiens andra världsomsegling på sitt skepp Golden Hinde; han blev visserligen adlad för besväret, men vad hjälpte det – spanjorerna hade ju i alla fall hunnit först. Som tur var fick Drake chans att ge igen duktigt mot den spanska armadan några år senare, bland annat med några välriktade brandskepp (jfr de ’hellburners’ som El* berättade om år 1584), men det blev ändå spanjorerna som fick sista ordet: Drake besegrades och dödades i strid i spanska Amerika. Han begravdes till havs, i full rustning och i en blykista, så han lär inte flyta upp de närmsta årtusendena (sorry El*; vi blev just nesligen snuvade på ett vattenlik; så bittert).
Som om detta inte vore nog, drog även en av många farsotsvågor in över Norden detta år. Efter böldpest, tyfus och smittkoppor i flera omgångar kom nu ’den spanska pesten’. Allra värst drabbades Uppland; Uppsala universitet stängdes tillfälligt, och alla försmäktade utan Canvas. Not.
Men allt var inte mörker: i Ferrara bildades världens första damorkester, ”Concerto delle donne”.