1570

Nu är det ju flera år sedan vi hade något på temat ”statschefer dissar statschefer per korrespondens”, så låt mig genast fylla på i denna kategori med Ivan den förskräckliges skällebrev till Elizabeth I detta år. Ivan var ju svår på det där med att tappa humöret och säga, göra och skriva saker han för husfridens, diplomatins och tronföljdens skull borde hållit inne med. Hans hårt prövade rådsherrar försökte nog stoppa honom (lite som Vita Huset försöker hindra en annan impulsstyrd man-child från att tweeta om nätterna) men förgäves.
De diplomatiska förbindelserna mellan England och Ryssland var redan från början byggda på olika förväntningar: Ivan ville ha militär, teknisk och alliansmässig assistans mot Polen, Sverige och de andra, medan England inte ville välja sida i nån konflikt utan bara ville ha lite fredlig handel och handelsförbindelser; det blev naturligtvis covfefe av alltihop, och Ivan skrev ursinnigt till Elizabeth:
”Vi trodde att ni faktiskt var härskare över ert land och kunde styra det efter eget huvud, och söka ära för er själv och vinst för riket. Och därför försökte vi idka handel med er. Men nu ser vi att ni har andra personer som medregenter – grova och tölpaktiga köpmän som varken bryr sig om vår furstliga säkerhet och heder eller rikets vinst utan bara eftersträvar vinst för sina egna köpmannaintressen, medan ni bara sitter där som ‘jungfrudrottning’ – som om ni faktiskt vore något mer än en vanlig ungmö.”
Jag tyckte att detta storartade blängporträtt av Ivan kunde vara en lämplig illustration denna långfredag. Emellertid var även porträttet så långt att jag fann för gott att kapa det i två delar för att ni skulle få ta del av hela. (Kan ni tänka er hur det kändes att agera bardskärare under den blicken? Tur att man är modig och han är död.)