Detta år gifte sig Henry VIII med sin allra sista fru, Catherine Parr (som jag berättade om hennes dödsår 1548), och i förlängningen av detta blir det nu, om inte ett skvalpande vattenlik, så i alla fall ett lik som lekte tittut, plus ganska mycket invärtes vätska av det fylleriframkallande slaget. Catherine begravdes i kapellet som hörde till Sudeley Castle där hon dog, men mycket till vila i frid blev det tyvärr inte på några hundra år ännu: först gick det engelska inbördeskriget fram som en ångvält 1642 – 1651 och lade kapellet i ruiner, och sedan var det någon som hittade hennes kista där under stenhögarna. Det var tydligen en oemotståndligt spännande upptäckt, så i tio års tid höll folk på och glappade i kistlocket så att det måste ha varit som att vara begravd i ett gökur. De sista som hälsade på var fulla som örnar, och råkade begrava kistan upp och ner; som tur är upptäckte man detta innan kistan år 1817 återbegravdes i en ståtlig marmorgrav i det återuppbyggda kapellet. Sov gott, stackars Catherine.
Lämna ett svar