1537

Henry VIII:s tredje hustru Jane Seymour dog, efter att ha fött den ende inomäktenskaplige son som Henry någonsin lyckades toffla ihop (däremot hade det blivit en och annan unge utanför den äkta sängen; vi kommer till det så småningom). Det är oklart vad Jane dog av, men som vi redan vet var död i barnsäng ingen ovanlighet. Det ovanliga i just detta fall är att enligt en vacker och sorglig ballad om drottningens död, dog hon av kejsarsnitt (proceduren fanns, men modern överlevde i princip aldrig): efter flera dagars barnsängsvåndor ber Jane i sången först hovdamerna, sedan doktorn, och slutligen sin make: ”pierce my side open and save my baby”. Henry vägrar först, men till sist får Jane sin vilja fram: ”her side was pierced open, and her baby was found”. Den lille kronprinsen fick heta Edward, som vi redan vet. Henry var glad för arvingen men sörjde sin hustru omåttligt (ja, för att vara Henry, alltså): han bar svart i tre månader, och gifte inte om sig på hela två år.
Den som gör ett besök på Hampton Court blir kanske (som jag) fascinerad av målningen nedan, från 1545. Den visar Henry VIII och hans familj: den nu åttaårige Edward står närmast sin far, med hans hand på sin axel; döttrarna Mary (t.v.) och Elizabeth (t.h.) står lite mer socialt distanserande på cirka sju falaflars avstånd från den centrala gruppen. Ett par saker med tavlan är definitivt märkliga. Genom det högra valvet, i någon form av utomhusmiljö, syns kungens hovnarr, Will Somers, med en ostyrig apa. Ganska otippat på ett formellt kungligt familjeporträtt kan man tycka; uppenbarligen stod Somers kungen närmre än till och med the Groom of the Stool. I motsvarande valv på vänster sida syns en kvinna som kanske är Edwards gamla amma Jak, kanske Marys kvinnliga hovnarr Jane Foole, kanske någon helt annan – men en sak är säker: det är definitivt inte Catherine Parr, som Henry år 1545 sedan ett par år var gift med (se 1543 och 1548). Hon förekommer inte i bilden över huvud taget; hustrun vid Henrys sida är i stället den sedan många år bortgångna Jane Seymour, Edwards mor. Undrar vad Catherine tänkte? Tur i alla fall att det är en målning; man slapp pixla in Jane.
P.S. Jane Seymour ska helst inte förväxlas med skådespelerskan med samma (artist)namn, alla tiders mest undersköna Lady Blakeney i ”The Scarlet Pimpernel”; bonusbild på henne bara för det.