Detta år började Leonardo da Vinci (vars namn av Wikipedia försetts med uttalet LEE-oh-NAR-doh də VIN-chee – visst hör man namnet uttalas av ett amerikanskt nyhetsankare, gärna med djup barytonröst?) förmodligen måla det porträtt av Lisa Gherardini som vi känner som ”La Gioconda” eller ”Mona Lisa” (där Mona eller Monna är en förkortning för titeln Ma donna, alltså typ ”Madame” eller ”Fru” Lisa). Om det nu var målaren eller Lisa själv som hade lite svårt att bli nöjd med resultatet vet vi inte, men i alla fall tycks det som om Leo höll på och pillade med denna tavla från och till nästan ända fram till sin död 1519. Det är länge. Om man betänker att tavlan ”Mona Lisa” är 77 cm x 53 cm stor, och jämför det med hur stor Sixtinsk takyta Michelangelo bemålade på bara fyra år, fattar man vilken oerhört kass målare da Vinci måste ha varit. Så är det också många som har givit sig på att förbättra tavlan; här nedan ser ni några av de bästa förslagen, vilka i alla fall ger en logisk förklaring till damens inåtvända leende. Jag kan egentligen bara se en brist hos dem: varken Matisse, Edvin eller Zlatan är med. Den som är duktig i PhotoShop får gärna känna sig manad att åtgärda denna obegripliga försummelse.
Lämna ett svar