detta år startade en man vid namn Joseph Rathborne stearinljustillverkning i Dublin; firman, Rathborne’s Candles, existerar än idag, och har alltså bränt sitt ljus i båda ändar i hela 532 år.
Nu åter till en historia jag började berätta redan 1497. Språkresegiganten EF (Education First) publicerar med jämna mellanrum ett English Proficiency Index för Europa, och vareviga gång ser resultatet ut på samma sätt: Nederländerna toppar, just nu med 70,27 (för övrigt närmast följt av Sverige på 68,74, och därefter de andra nordiska länderna); holländarna är alltså bäst i världen på engelska (förutom några av engelsmännen själva, alltså). Detta ska nu en ung man vid namn Perkin Warbeck bevisa. Warbeck var nämligen snubblande nära att lyckas sparka England tillbaka till Rosornas krig genom att utge sig för att vara Richard, Duke of York, alltså den yngre av de två mystiskt försvunna ”Princes in the Tower”, och göra återkrav på tronen från Tudorätten och Henry VII. Precis som med Lambert Simnel (se 1497) gick det först bra, men sedan plötsligt inte bra alls med Warbecks game of thrones; för honom blev det inte heller någon reträttplats med kökstjänstgöring, utan han tillfångatogs och avrättades genom hängning 1499, bara 25 år gammal. Men poängen här är att Warbeck faktiskt inte ens var engelsman; han hade holländska som modersmål, och hade inte någonsin satt foten på engelsk mark förrän han var hela 17 år gammal. Ändå lyckades han alltså övertyga ett helt folk av native speakers of English att han var deras landsman och alldeles egna inavlade engelskkompis. Det är imponerande, och språkmänniskan i mig är lite, lite avis. Fast inte på hängningen då. Bilderna: han som inte är Colin Firth är Perkin Warbeck; språklaboratoriebilden är en favorit i repris från filmen Love Actually (se 1680).
Lämna ett svar