Leonardo da Vinci föddes (men ritade väl kanske mest huvudfotingar ett bra tag framöver, kan man förmoda; inte ens universalgenier föds väl med pincettgrepp och kunskap om gyllene snittet). Två andra som föddes detta år, dessutom på samma dag (27 juli), var vår gamle vän hertigen av Milano, Ludovico Sforza, och en annan av dennes av just Leonardo da Vinci avporträtterade äskarinnor – förra gången var det Cecilia Gallerani med hermelin (se 1473), nu är det Lucrezia Crivelli med pannband, mittbenad hippiefrisyr och dito smycken; lite som Sonny och Cher fast utan Sonny. Eller är det? Det KAN nämligen vara ett porträtt av Ludovicos lagvigda maka Beatrice d’Este också; det kan inte sjutton se skillnad mellan alla dessa fruntimmer som hoppar sänghopp hos Sforza, tänkte väl Leonardo, och vem kan förebrå honom? Ja, det vill säga, Ludovico Sforza kunde kanske förebrå Leonardo lite, och det med all rätt; som vi tidigare lärt oss i denna nedräkning fick denne tidige konstmecenat vänta på sin tålamodsprövande huskonstnärs storverk ”Den sista måltiden” i åtskilliga år (med eller utan känguru). Det lönade sig inte att tjata, utan kunde tvärtom vara förenat med instant Karma att förebrå Leonardo hans senfärdighet; det sägs att den kyrkans man som skällde på Leonardo för att målningen aldrig blev klar, blev avmålad som en synnerligen slem Judas i bilden. Men åter till Lucrezia Crivelli; det finns en annan Leonardomålning som tros föreställa henne, så för säkerhets skull tar jag med även den i detta inlägg (”Profil av en ung dam”). Lucrezia, Ludovico och Leonardo var alltså årsbarn med varandra. Lucrezia och Ludovico följdes åt i slutänden också och dog båda år 1508; Leonardo däremot iakttog sedvanlig sölighet och dog först 1519.
Bilderna visar först den übertålmodige Ludovico; därefter Lucrezia eller om det nu är Beatrice, och till sist troligen nästan säkert typ Lucrezia, fast alldeles säker kan man ju inte vara förstås.
Lämna ett svar