Etikett: teater

  • 1610

    Detta år (ur)uppfördes teaterstycket En lwstigh Comoedia widh nampn Tisbe (En lustig comedia vid namn Tisbe) i Arboga. Författaren, Magnus Olai Asteropherus, hade en av allt att döma en kompetensbas bredare än en manspread på bussen till Dalby: han hade studerat teologi, medicin och botanik, och blev så småningom både kyrkoherde och läkare (han bedömdes…

  • 1611

    Kommer ni ihåg Marie Mountjoy, Shakespeares hyrestant? Både hon och hennes man brukade konsultera en viss Simon Forman (läkare, astrolog och magiker) för både åkommor och förutsägelser; en gång sökte hon även Forman för ett problem som hennes man garanterat aldrig hade: hon trodde sig vara gravid, och det med den hemlige älskaren i sybehörsbranschen…

  • 1634

    framfördes det första passionsspelet i Oberammergau, en liten alpby i Bayern, nära den österrikiska gränsen (i en miljö som ger tydliga ”Sound of Music”-vibbar). Året före, 1633, hade nämligen böldpesten kommit till regionen, och antalet offer ökade tjugofalt under våren. Byborna avgav då ett heligt löfte: om Gud skonade byn från pesten, skulle man vart…

  • 1642

    Ett bedrövligt år, helt enkelt, hur man än ser på det. Inbördeskriget utbröt i England, och puritanerna var på frammarsch, de lömska små glädjedödarna. I september stängdes alla Londons teatrar, och förblev stängda ända till restaurationen (se 1660). Galileo ”Och likväl rör hon sig” Galilei dog efter nio år i husarrest för brott mot den…

  • 1659

    Eftersom denna dag för mig innebär sista etappen av det Shakespeare-race vars målgång är denna söndagskvälls föreställning av “The Tempest” med mina engelskstudenter, blir dagens inlägg inte helt pricksäkert beträffande årtalet, men desto bättre beträffande ämnet. I och med restaurationen, när teater blev tillåtet igen, fick två teaterkompanier monopol i London, nämligen the King’s Company…

  • 1660

    inträffade restaurationen av monarkin i England; folk hade som sagt hunnit bli rejält trötta på puritanerna redan när Oliver ’ingen-fotboll-på-söndagarna’ Cromwell regerade, och när hans son Richard tog över blev det helt enkelt en Cromwell för mycket. En följd av restaurationen var att teatrarna, som varit stängda ända sedan inbördeskriget, och förblivit stängda under puritantiden,…

  • 1661

    Pepys hade onekligen en hel del fluffiga intressen som vi redan sett, och fick möjligen mer än sin beskärda del av den klassiska treenigheten ’vin, kvinnor och sång’ – men beträffande den sista tredjedelen ska man inte glömma att han faktiskt också var en hängiven och seriös amatörmusiker: han hade en fin och skolad sångröst,…

  • 1667

    Vi fortsätter samlarserien ’saker Samuel Pepys var tokig i’ med teater (i vilket han kanske ändå var allra, allra mest tokig). Nästan varje nytt år i dagboken börjar med ett nyårslöfte att skära ner på antalet teaterbesök – ett löfte han sällan lyckas hålla: teaterbesöken är lika täta som förut, fast nu med dåligt samvete:…

  • 1669

    Nu blir det roligt i några år. Mellan 1660 och 1669 skrev en Londonbo vid namn Samuel Pepys dagbok varje dag, om stort som smått. Pepys verkar ha varit en man som var närmast maniskt (och obotligt) intresserad av livet omkring: sidorna flödar över av skvaller, politik, pesten, kungligheter, vidlyftigheter (egna och andras), älskarinnor (egna…

  • 1673

    Molière (se även 1792 och 1705) spelade hypokondrikern Argan i sin egen pjäs ”Den inbillade sjuke” med sådan inlevelse att han faktiskt fick blodstörtning och dog några timmar senare. Molière sällade sig därmed till den exklusiva och lite sorgliga gruppen personer som dött på ett komiskt sätt; man fnissar och skäms och fnissar igen. Lully…