Mycket Erik av Pommern blev det detta år. Lite väl mycket, tyckte ganska många. Erik (som egentligen hette Bogislav och hörde till den slaviska härskarätten Gryf/Grip) fick ett nytt artistnamn när han som sexåring utsågs till medregent och efterträdare år sin mormors syster Margareta ”Byxlös” Valdemarsdotter (mer om henne ett annat år). Erik fortsatte faktiskt att regera lite som en självcentrerad sexåring då han på allvar besteg tronen, och han blev följaktligen av frustrerade undersåtar avsatt och påsatt igen ett otal gånger i Sverige, Norge och Danmark. I Sverige hade denne bumerangkung avsatts i augusti 1434 och blivit återinsatt i oktober 1435; knappt tre månader senare, i januari innevarande år (1436) var det färdigt igen och han åkte på huvet i snickerboa igen, men i september var han återigen tillbaka på tronen. Den sista och definitiva utsparken skedde i september 1439 (i juni samma år hade han fått kicken i Danmark också, medan de lite långsammare norrmännen inte sparkade ut honom förrän tre år senare). Då blev lille Erik sur och drog till Visby-veckan på Gotland (som F* berättade igår), där han försörjde sig som sjörövare ett tag; sen tröttnade han på Norden, pantsatte Gotland och stack hem till sitt Västpommerska hertigdöme.
Nu borde jag skriva lite om Engelbrekt och Karl Knutsson Bonde också, men jag pallar inte. I stället kommer här en beskrivning av Eriks fysiska företräden (det låter lite som när venetianske ambassadören beskrev Henry VIII); han lär ska ha varit en närmare 190 cm lång, omvittnat ståtlig, energisk och sexig man. Påven skrev: ”Erik av Pommern hade en vacker kropp, rödgult hår, rödlätt ansikte och en lång, smal hals … ensam, utan hjälp och utan att röra byglarna, hoppade han upp på en häst, och han drog alla kvinnor till sig, särskilt kejsarinnan, med en älskogs längtan.” Tro det, ja; se bild nedan och döm själva.
Tiden går,
Klockan slår,
Henrik, trettio år,
Orkar mer
(Som vi ser)
Än den som är fler.
Orkar att
Rulla hatt
Tack och god natt!
Lämna ett svar