1404

Nu var det alldeles för länge sedan vi var i vår favoritstad Norrköping, tycker jag återigen. Och det var precis vad drottning Margareta också sa detta nådens år 1404: Nä, vahetere, nu är det alldeles för länge sedan vi var i Norrköping, sa hon (fast i hennes fall var vi:et pluralis majestatis så klart). Sagt och gjort: iväg bar det till just Norrköping. Drottningen, som med järnhand och kvinnlig simultankapacitet regerat alla de nordiska länderna sedan slutet av 1380-talet, hade naturligtvis ett syfte med sin resa: för en hårt arbetande monark var det minsann inte bara att koppla på husvagnen och dra dit andan föll på, utan det hela handlade om gods och guld och politisk makt. Sveriges största icke kungliga jordägare någonsin, Bo Jonsson Grip, hade avlidit arton år tidigare, efterlämnande en imponerande aktieportfölj omfattande en tredjedel av Sverige och hela Finland (bl.a. cirka 1500 gods och gårdar, som han erhållit i pant då han lånat ut pengar till först kung Magnus Eriksson och sedan till kung Albrekt av Mecklenburg). Ett av dessa pantgods var det strategiskt viktiga Ringstaholm (som vi ju besökte redan 1469) nära Norrköping. Drottning Margareta kom nu farande som en tsunami uppför Bråviken, härjade och höll räfst och rättarting med adel och präster (och säkert borgare och bönder också om de råkade komma i vägen för svallvågorna), och tvingade dem att tilldöma sig borgen, eftersom den tidigare tillhört kronan. Dock hade Margareta inte alls för avsikt att själv bosätta sig på sin således förvärvade sjötomt; hon insatte i stället en fogde med det fantasieggande namnet Esbjörn Kristiernsson Djäkne Två Hjorthorn. Denne verkar ha drivit ett enmansföretag med ungefär samma funktion som dagens stora friskolekoncerner: han samlade ihop diverse fögderier under ett paraply (så till exempel var han var redan fogde i hela Östergötland), lät andra göra själva jobbet och kasserade själv in vinsten. Själv bodde han på det möjligen alltför lämpligt uppkallade godset Rumlaborg, beläget vid Humlarumlaån (numera Huskvarnaån), döpt efter den gamla biskopsgården Humblarum. Så; nu vet jag inget mer om Esbjörn Kristiernsson Djäkne Två Hjorthorn. Bilderna: Margareta, Ringstaholm, EKDTH:s vapensköld.