Detta år skapade vi här i Norden ett litet mini-EU: Kalmarunionen mellan Sverige, Norge och Danmark (plus därmed Finland, Island och Grönland, plus Orkney- och Shetlandsöarna och lite annat ö-skröfs). Syftet var naturligtvis att hålla ihop mot Hansan och hunnerna. (Fast fasen vet om man inte hellre tar Angela Merkel än Erik av Pommern, unionsingenjören Margaretas ohängde systerdotterson som blev tronföljare och påläggskalv och duktigt förmyndarregerad av Margareta, hela Nordens lilla byxlösa dominatrix.) Unionsbrevet, som syns nedan, kan få till och med en icke-arkivarie att kortandas lite, med sin utsökta piktur, sina sigill och sitt mustiga Muralgranskarspråk: ”Först at nw scule thisse thry riken hafue thenne koning, som ær koning Eric i hans lifdaghæ, oc siden evinnelicæ thisse thry riken en koning hafue oc ey flere ouer alle thry riken, suo at riken aldre at scilias meer, om Gudh wil.” Fast etthundratjugosex år senare ville tydligen både Gud och Gustav Vasa ha skilsmässa.
Lämna ett svar