1375

I morgon är en Atterdag (åtminstone för 645 år sedan), men på lördag är det slut med det: då är det exakt 645 år sedan kung Valdemar Atterdag dog (och gjorde dottern Margareta fullständigt Byxlös). Kung Valdemar hade ytterligare tre barn, som alla tre dog före sin far: kronprins Christian, ytterligare en dotter vid namn Margareta (döper danska kungar sina barn som danska grisehandlare döper sina husdjur?), samt dottern Ingeborg. Jag hoppas verkligen inte döttrarnas död hade något att göra med att först den ena och sedan den andra var förlovad med hertig Henrik ”Bödeln” av Mecklenburg och Schwerin – men vad vet jag, arma Facebookhistoriker. (Om man inte visste bättre, skulle man för övrigt kunna tro att kungalängden är skriven av en maniskt rimmande och trallande Lennart Hellsing: Valdemars maka, mor till Margaretorna och de andra, hette Helvig av Slesvig – eller om det nu var tvärt om – och kronprinsen var hertig av Laaland/Lolland och Halland.) Valdemar Atterdag är ur danskt historiskt perspektiv mest känd för att ha återförenat det splittrade och bankrutta Danmark (delvis finansierade han detta genom att brandskatta Visby; vi återkommer till det). Han dog på Gurre slott (som vid denna tid var betydligt mindre likt en enplansvilla med vanskött gräsmatta än nu; se nedan) och begravdes i nedanstående, så lämpligt skattkisteliknande, låda i Sorø klosterkyrka.