en eldsvåda härjade i Istanbul i fem dagar. Längre än en Lundakarneval, alltså, och ungefär lika långt som en genomsnittsamerikans sommarsemester. Ganska big deal, kan man tycka, men faktum är att det bara var en av trettiotvå större bränder i Istanbul bara under första halvan av 1700-talet – och att alla dessa jättebrasor ändå bara var blahablaha jämfört med den pyrobamsing som år 1660 utraderade två tredjedelar av staden, sju synagogor, tjugofem kyrkor och minst 280 000 bostäder. När man läser om Istanbul (tidigare Konstantinopel, ännu tidigare Byzantion) fascineras man inte minst av det faktum att Abdul Hamid faktiskt fanns på riktigt; däremot var han alls inte någon stygg kandidat som hånglade upp Mosebarnets styvmor, utan den 34:e sultanen av det Ottomanska imperiet (fast med tanke på alla eldsvådorna i hans hemstad kan man ju tänka lite på gårdagens Sala-diskussion och undra om han inte möjligen var py-py-py-pyroman?).
Lämna ett svar