Detta år hittade man i Falu Koppargruva en död man i ett vattenfyllt schakt (kanske man skulle kunna kalla det ett vattenlik, F?). Den avlidne såg rätt färsk och fräsch ut, men när man tog upp honom ur gruvan och ut bland lokalborna, var det ingen som kände igen honom – förrän en äldre kvinna, Margareta Olsdotter, plötsligt kände igen sin fästman, Fet-Mats, som försvunnit fyrtio år tidigare. Det visade sig att kroppen bevarats av gruvsalterna, och Fet-Mats blev postumt en vetenskaplig sensation (Linné studerade honom och skrev om honom 1734) och en insaltad turistattraktion i trettio år (först i en tunna, sedan i en glasmonter), innan han äntligen fick vila i vigd, osedd och osaltad jord. (Knubbig, salt och med lång lagringstid – kanske var det i själva verket i Fet-Mats’ efterföljd som falukorven uppfanns?)
En som likt Fet-Mats också kom ut detta år var ”Robinson Crusoe” av Daniel Defoe; han blev också en stor publikfavorit. I Norrköping (se 1720) var det detta år ryssen som kom och svor och härjade och brände och förstörde. Slog små barn också, gissar jag. Fyyy.
Lämna ett svar