1708

Nu är det snart jul igen, och alla husen brinner oppsan, med eller utan pyromantiker som lurar i närmiljön med tindrande ögon och tomtebloss i lilla näven. Så lämpligt då med ett år som 1708; oj vad det sprakade och brann. Japans dåvarande huvudstad Kyoto brann ned för tuttifnuttonde gången (nej, man ska verkligen inte kasta tändstickor när man sitter i papphus). Träslott gick också upp i rök detta år (enkannerligen det första Belfast Castle, Nordirland, som olyckligt nog bestod av just detta vedvänliga byggmaterial), och inte ens slott byggda av naturens egna legoklossar gick säkra: den imponerande stenruin som fortfarande kan beskådas vid Vätternstranden mellan Gränna och Ödeshög kom helt plötsligt till just detta år. På hösten 1708 utbröt nämligen brand i en närbelägen by, och lågorna spred sig till Braheättens slott Brahehus, som brann tills bara stenskalet var kvar. Dessa tre bränder – i papphus, i trähus respektive i stenhus – var väl troligen olyckshändelser (om det nu inte var stora stygga vargen som var framme och huffade och puffade?), men det blev en del krigsrelaterade brasor också. Borgå i Finland brann ner efter ett ryskt flottangrepp; ryssen sprängde och brände också hela Tartu i Estland. Hårda bollar in the Baltic, således. Själv är jag just nu ända ute på sjökanten i östra Blekinge, Rysslands bakgård, några tomtesteg från där den sovjetiska ubåten U137 gick på grund för snart fyrtio år sedan, och obehaglig nära såväl Brändamåla som Bränteknuva och Brändaholm. Ursäkta, ska bara gå och gömma tändstickorna.