Det högeligen brännbara Gondar brann igen, minsann (se 1700 samt 1704) – fast bara Gra Bet (Left Quarter). Bodde man till höger i Gondar bör det alltså ha gått bra denna gång. Dáibhídh Ó Duibhgeannáin (eller Dáibhídh mac Matthew Glas Ó Duibhgeannáin, om vi ska vara exakta), även kallad Dáibhídh Bacach (”halte David”), dödde – på Irland, om det nu är någon enstaka som inte fattade det av namnet. Han var bl.a. poet, och är med här, dels för att nästan inget annat hände detta år, dels för att han skrivit dikter som i engelsk översättning heter sånt som ”The Adventures of the Two Idiot Saints”. Plus något långt och väldigt iriskt som fick mig att fatta att det irländska namnet O’Flaherty i original heter Ui Fhlaibhertaigh. Kanske dags för en ny omgång/version av vår roliga lilla sällskapslek (se 1725): ”Keltiskt namn eller skällsord”?
Påve vid denna tid var Innocentius XII (mest känd för att han kämpade mot nepotism. Det gick så där, kan vi väl i efterhand säga.) Innocentius dyker långt senare upp som en av berättarna i Robert Brownings storverk “The Ring and the Book” från 1869. Den är baserad på en verklig historia: en mordrättegång där Vatikanen spelade en stor roll. (Mordmysterium i delvis påvlig miljö, kryllandes av konspirationer, hemligheter och Illuminati alltså – släng dig i väggen, Dan Brown, din senkomne!) Innocentius är för övrigt den siste påven att ha någon form av ansiktsbehåring; det ska man alltså veta innan man börjar tvista om påvens skägg. Han kanske var den siste som hade råd med skäggpolett, vad vet jag?
Lämna ett svar