1655

Nu skämmer vi bort vår favoritstad Norrköping med vår favoritföreteelse stadsbränder igen: den 29 juli 1655 brann nästan hela staden söder om Motala Ström ned, ”och utvecklingen stagnerade”, som historieböckerna sorgset konstaterar, utan att vidare klargöra huruvida det rörde sig om ett näringsliv i fritt fall bland de rykande ruinerna, sjunkande allmän intelligensnivå, inavel à la Habsburg, eller moralens och sedernas bankrutt. Om man sammanställer detta – med lite god vilja – vaga och gåtfulla uttalande med den ursprungliga betydelsen av uttrycket ’Norrköpingsnäsa’ (ett ord som så småningom, t.ex. hos Strindberg, väl kommit att betyda ungefär ’uppnäsa’ – eller vad säger Nasotekets representanter i näsekretsen?) så kan man ju leka med tanken att herr historieförfattaren faktiskt anspelar på det sistnämnda, d.v.s. oseder och bristande moral (och nu blir det lite äckligt): I tidskriften Artes heter det, om en riksdag och kröning i just Norrköping (i en framtid som vi sedan länge passerat), att ”[i] Sverige hålls kröningsriksdagen i Norrköping, då hemmatyrannen Gustav IV Adolf kröns, revolutionsanstrukna adelsmän avsäger sig sitt adelskap och en mindre syfilisepidemi bryter ut p.g.a. festligheternas stora antal prostituerade. Det är upphovet till det välkända begreppet ’Norrköpingsnäsa’.” Den syfilisdrabbades näsa kunde nämligen bli kraftigt deformerad när bakterierna åt sig in i ansiktsköttet och fick näsryggen att falla samman; s.k. ’sadelnäsa’. Hur läskigt som helst. Nu undrar jag bara: visste de verkligen om det när de bestämde att tecknet för Norrköping skulle se ut så här?