Nu har vi hållit på i 300 år! Det är typ en normal graviditet plus en månad, så tänk er att vi nu har gemensam vårdnad om en allt äldre historiebaby som ligger och kickar som en thaiboxare, med fjunig hjässa, Agrippamössa och lite kräks på ballerinakragen.
Detta år skedde det som kallas Roms skövling (”Sacco di Roma”på italienska), då tysk-romerske kejsaren Karl V:s legoknektar skövlade, brände och plundrade Rom. Trupperna var redan från början förvildade och arga över obetalda löner, och när deras överbefälhavare nästan omedelbart blev dödad i belägringen av Rom, släppte eventuella kvarvarande hämningar helt. De bröt snabbt igenom stadsmuren och gick lös på folk och egendom; man beräknar att Roms befolkning halverades. Påven Clemens VII överlevde däremot: hans Schweizergardister var tuffare än puffbyxkostymen i GB-glass-clownfärger tycks ge vid handen, och slogs till sista man. De sista gjorde en Sven Dufva och släppte ingen djävul över bron; de lyckades hålla habsburgarna stången så att påven kunde fly via en hemlig gång som mynnade ut i Castel Sant’Angelo. Där häckade Clemens sedan, halvt barrikaderad, halvt i fängelse, i ett halvår. Under denna tid odlade han helskägg – ett slags hundraåttiodagars semesterskägg kanske man kan säga, men han behöll det även efteråt, ända fram till sin död 1534, som en sorgemarkering över skövlingen av Rom. De följande tjugofyra påvarna plockade upp detta mode; det satt en skäggig man i Vatikanens Heliga Stol ända fram till år 1700.
Bilderna visar en skägglös (1526) respektive skäggig (1531) Clemens VII, omgiven av schweizergardister.
[och från och med nu blir det inga fler ”etiketter” i inläggen förrän admin har lite mer tid – kanske när hon går i pension?]
Lämna ett svar