Detta år brann Linköpings kloster ner, och det så grundligt att jag inte ens visste att det fanns. Ett ställe som också brunnit men fortfarande finns, fast bara nätt och jämt, är kyrkbyn Vä (en plats jag nyss uppmärksammades på av co-drivern F*). Möjligen innehar Vä svenskt rekord i stadsbränder, i alla fall i förhållande till den korta tid då den fick vara stad mitt i skottlinjen för krigiska herrar som till exempel Svante Sture, Karl Knutsson Bonde och Gustav II Adolf: åren 1452, 1509, 1569, 1612 blev det fyr och flamma och ve i Vä. Den svenske bakelsekungen skrev skadeglatt om det sista tillfället att ”[v]i har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja”; då gav kung Kristian upp och grundade Kristianstad i stället. Den av F* tagna bilden visar hur hela kyrkbyn står i lågor – eller i alla fall en riktigt mäktig solnedgång.
Lämna ett svar