…var ett år som, åtminstone om man läser engelska Wiki, verkar kunna sammanfattas med hjälp av en känd Grotesco-sång (se nedan) med ett enda ord utbytt: allt var judarnas fel. (Och möjligen flagellanternas.) Digerdöden som grasserade i stora delar av Europa (och enbart 1349 tog livet av minst fyra europeiska kungligheter och en ärkebiskop av Canterbury), en förödande eldsvåda i Breslau, och antagligen också jordbävningarna i Italien och England i januari, mars och september – alltihop var uttänkt och iscensatt av de lömska semiterna, som på grund av detta utsattes för förföljelse, massakrer och pogromer. Beträffande just digerdöden så kravlade denna farsot precis detta år norr om Hadrianusmuren, in i Skottland, till skottarnas frustration – detta innebar nämligen inte bara att även de själva började dö som flugor, utan också att deras tidigare förhoppning kom på skam: att digerdöden sänts speciellt till engelsmännen som ett straff för deras allmänna odräglighet och stygghet mot just skottarna.
Just 1349 blev Konrad von Megenberg klar med Das Buch der Natur, en sammanställning av typ varenda gnutta vid tiden existerande vetenskap. Soliditeten och empirin hos denna vetenskap kan avläsas bland annat i beskrivningarna av människor utan huvud (se även Mandevilles kompisar blemmyae år 1357), ”håriga likt vilda djur”. Konrad von Megenberg klumpade ihop alla dessa konstiga folkslag under rubriken ”Wundermenschen”, och fördömde dem eftersom deras fysiska deformiteter måste ha tillkommit genom förfädernas synder, och därför var deras eget fel. Och judarnas, förmodar jag. (Och, ja, möjligen flagellanternas då.)
Lämna ett svar