Idag ska det handla om Erik XIV och hans fruntimmersaffärer igen: hans många frierier (mycket snack och lite hockey blev det), den så kallade frillohopen, och hur han sabbade brodern Johans bröllopsresa.
Vi har ju redan talat om Eriks tjatiga friande till Elizabeth I (se 1565); detta maratonfrieri pågick från 1559 till just detta år, 1562, utan framgång. Precis som andra incels som inte kan ta ett nej, blev Erik sur och hämndefriade till Elizabeths ärkefiende Maria Stuart omedelbart efteråt (också detta år). För säkerhets skull hakade han sedan på med att fria till Kristina av Hessen (tjat mellan 1562 och 1564), Renata av Lothringen (1564), samt till sist då hon som sa ja, Karin Månsdotter (1568).
Kanske var det broderns större tur när det gällde att skaffa sig en kunglig fru som fick Erik att spela brudparet ett liiite värre spratt än att binda gamla skor och skramlande burkar efter deras fordon, eller bädda säck i brudsängen. Just detta år gifte sig nämligen Johan med Katarina Jagellonica i katedralen i Vilnius, och sedan skulle resan gå hem till Johans hertigdöme Finland. Det var en nervös färd, eftersom man hade all anledning att frukta att Ivan den förskräcklige (vilken, som F* tidigare berättade, tidigare försmåtts som friare av Katarina) skulle ge sig ut på hämnde-brudrov – och inte blev resan direkt mysigare av att Erik lät skicka svenska soldater att stjäla alla brudföljets hästar; jag gissar att Katarina var ganska sned på sin svåger när paret äntligen lyckats ta sig hem.
Fast man kan så klart inte kalla Erik för incel; han hade ju Frillohopen! Så kallades nämligen en grupp om sju frillor eller älskarinnor till Erik XIV. De bodde tillsammans på en kungsgård med det i sammanhanget så lämpliga namnet Väntholmen (nära Svartsjö slott), och hade officiell ställning av ”Kongl. Maj:t frilla” i dokument och räkenskaper. Lite som Hugh Hefner och hans Mansion, eller Hans Scheikes smiskkollektiv, eller the Manson family, eller Simon Spies’ Villa Fjolle, tänker jag – associationerna är många. Bilder: Erik, Manson, Scheike, Hefner, Spies – lika som bär.
Lämna ett svar