Detta år var loppet kört för gamle Vasa, varefter sonen Erik XIV ropte ”Ur spår!”; nu har vi alltså i vår baklängeshistoria under ett antal år ett enastående läge för att, om vi vill, bjuda på bilder av mannen som gav pottfrisyren ett ansikte. Hurra?
Enligt vissa källor skickades detta år de allra första tulpanlökarna från Konstantinopel till Amsterdam av diplomaten Ogier Ghiselin de Busbecq, som var både ivrig samlare, hobbybotaniker och numismatiker (kanske hade han det där Jever-myntet som F* berättade om igår? Fast att samla samtida penningar på hög är väl kanske mer Ankeborg än Amsterdam). Han introducerade för övrigt också Angora-getterna i Europa (inte att förväxla med Kashmir-getterna, de som just nu gör gator, häckar och rabatter osäkra i Llandudno).
Tulpanlökarna skickade de Busbecq till sin botaniske kompis Charles de l’Écluse, som pysslade om dem och härdade dem för det kärvare klimatet i Nordeuropa, och resten är historia för denna vårblommornas underbart expansiva cancandansös. Jag illustrerar, dels med en bild från söndagen, där Matisse [baklängeshistorikerns – och vår – älskade katt] betar gräs och idisslar som en liten grårandig ko i Botans ännu inte fullt utslagna magnolia- och tulpanrundel, dels med ytterligare en bild från samma plats ett tidigare år, vid blomningens höjdpunkt. Den ser vi fram emot, eller hur?
Lämna ett svar