Detta år publicerades något jag inte tvekar det minsta att utnämna till ett av alla tiders viktigaste bokverk, the First Folio – en av skådespelarkollegorna John Heminge och Henry Condell ihopsamlad utgåva av 36 Shakespearepjäser. Författaren själv var död sedan sju år tillbaka, och även om en del av pjäserna redan fanns i tryck i quarto-format verkar Shakespeare själv aldrig ha varit särskilt involverad i, eller ens intresserad av, utgivningen; om det inte varit för hans trogna vänner i The King’s Men (Shakespeares teaterkompani) hade alltså arton av pjäserna riskerat att försvinna för alltid i en eller annan stadsbrand. I dedikationen (till the Earl of Pembroke och hans bror) säger sig vännerna ha samlat ihop och tryckt pjäserna helt enkelt för att ge dessa ”föräldralösa” litterära verk nya vårdnadshavare, ”without ambition either of selfe-profit, or fame: onely to keepe the memory of so worthy a friend, and fellow alive, as was our Shakespeare”. Jag tänker på Heminge and Condell med stor värme – allt detta samvetsgranna, mödosamma arbete, med kärlek, beundran och lojalitet gentemot den mer berömda kollegan (två stycken Sam Gamgi snarare än Merry och Pippin, tänker jag).
Folion bör ha varit en riktigt exklusiv coffee-table book i sin samtid; den trycktes i 750 exemplar, och av dessa känner man till 235 ex som överlevt in i vår tid, om än i varierande skick. Som Shakespeareforskare hamnar man öga mot öga med någon av dem ibland, och åtminstone jag blir alltid lite tårögd och kortandad; det är litegrann som att oväntat möta en älg i skogen. Storartat och i ultrarapid. Jag skådade mitt första exemplar på Harry Elkins Widener Memorial Library, Harvard College, Cambridge, Massachusetts – ett storståtligt bokmausoleum, byggt av de sörjande föräldrarna till en ung Harvardstudent och boksamlare som gick till botten med Titanic 1912. Mina nästa exemplar har jag sett vid olika tillfällen i Stratford-upon-Avon och London (Shakespeare Birthplace Trust äger två stycken, Royal Shakespeare Company äger en, British Library äger fem), och min senaste Folioskådning gjorde jag förra hösten på Folger Shakespeare Library i Washington; de girigbukarna sitter på hela 82 kopior, som ett amerikanskt gluffande Kakmonster, bakom bildens kassavalvssäkra dörrar, ett kvarter bortom Capitol Hill. Nästan en tredjedel av världsbeståndet ligger här nere, alltså – men så sent som 2014 och 2016 hittades dittills okända exemplar i ett folkbibliotek i Frankrike respektive ett slottsbibliotek i Skottland, så hoppet lever fortfarande. In the meantime, hipp hipp hurra för Heminge och Condell!
Lämna ett svar