På påskafton detta år lajvade ett gäng nunnor Flykten från Alcatraz, med hjälp av ingen mindre än Martin Luther plus en köpman som regelbundet levererade sill till nunneklostret i Grimma (Nunnor i Grimma – klosterhistoria eller bondagefilm?). Nunnorna som tröttnat på att vara Kristi Brudar smugglades ut ur klostret gömda bland tunnorna i sillstryparens täckta kärra, och fördes till Wittenberg. En student därstädes skrev hem till en vän om hur en kärra full av ”giftaslystna vestaliska jungfrur” just anlänt till staden, och tillade att ”må Gud sända dem varsin make så att inget värre sker”. Luther lyckades faktiskt skaffa dem alla goda äktenskap – alla utom en, Katarina von Bora, som likt drängen Alfred i Emil i Lönneberga tyckte att det där gifteriet, det tar vi och skiter i (#astridlindgrencitatmanintevillhöraundersex) – om inte Martin Luther själv var ledig. Det var han, och så levde de lyckliga i alla sina dagar. (Utom när Luther plockade fram lutan och sjöng Bellman-sånger, förstås; då var ingen lycklig utom Luther själv, som vi ser på denna stämningsfulla bild.)
Lämna ett svar