Vi fortsätter på temat ”efternamn eller *insert valfri enhet*” (se 1696) med varianten ”efternamn eller matlagningsteknik”? Detta år dog nämligen en fransk prinsessa vid namn Claire-Clémence de Maillé-Brézé. Visst kan man liksom se den franske kyparen, så vattenkammad att hjässan är randig som en nyplöjd åker, med bländvit hårdstärkt linneserviett över armen, buga hällörat (och ändå på något sätt lyckas ha näsan i vädret hela tiden) och nasalt fråga huruvida man vill ha sin biff Maillé eller Brézé? (Om man är två, kan man ju beställa olika och se vem som valde rätt rätt.)
Henry Purcell dog, och börjar nu alltså leva i vår nedräkning (en liten tröst nu när Händel och Bach snart lämnar oss, och Johan Helmich Roman föds och därmed försvinner just 1694). Ett par nydöda knytblusar har vi väl också plats för: vår lundensiske vän Samuel von Pufendorf, och författaren Erasmus Finx. Lite småroligt namn även på den senare, tycker jag (om det är en maträtt tror jag det måste vara någon form av Knödel), och själv var han kanske inte heller helt nöjd heller med dess påtagliga avsaknad av just den tüska tüngd, gravitas och Umläute som vi kommit att förvänta oss av en germansk tungviktstänkare, för han använde massor av olika pseudonymer när han skrev sina böcker (till exempel Der Erzählende, Freundlieb Ehrenreich von Kaufleben, Theophil Anti-Scepticus, Der Unpartheyische, Gottlieb Unverrucht, Theophilus Urbinus och Gottlieb Warmund). Själva böckerna hade rafflande titlar som ”Die geistl. Goldkammer der I. bußfertigen, II. gottverlangenden u. III. jesusverliebten Seelen, deren Geschmeide u. Juwelen durch wehklagende Reuebegierden, gläubige Wünsche u. inbrünstige Seufzer den Liebhabern der Himmelsschätze zuteil werden”. Ja, lite så kunde det gå till i Tyskland. Jag tycker nog att Puffe gjorde rätt som for till Lund.
Lämna ett svar