Jämmer och elände. Under 1630 – 31 härjade pesten i Venedig, och 46 000 av stadens 140 000 innevånare dog. John Donne, en av mina absoluta favoriter, dog också. På södra Island var det jordbävning, en så kallad “Suðurlandsskjálftinn”; det händer tydligen ungefär vart hundrade år, och det skedde senast 2008 (6,3 på Richterskalan). Det är dock kanske inte så märkligt att denna betydligt större jordbävning gjorde mindre avtryck i folkmedvetandet än det i flera veckor huffande och puffande vulkanutbrottet i bergspasset Fimmvörðuháls och under glaciären Eyjafjallajökull, våren två år senare, eftersom detta fick långtgående effekter för världen: flygresenärer huffade och puffade också, strandsatta av det berömda askmolnet (i Stratford-upon-Avon uteblev många långväga dignitärer vid de årliga Shakespeare-festligheterna i april det året, men Kastrup öppnade i tid, halleluja, så jag kom iväg) – liksom utländsk press, som inte klarade av de isländska namnen; The Guardian skrev klagande något i stil med “dear Iceland, why do you let your volcanoes be named by cats walking on the keyboard?”
Jag försökte hitta någon samtida teckning eller kopparstick av pest och jordbävning, men insåg ganska snart att ingendera företeelse kanske direkt lockade konstnärer att sätta upp staffliet i närmiljön. Nedan har vi alltså i stället askmoln och Mordor-vibbar från 2010, en venetiansk pestdoktor, plus en glad festdeltagare på privatguidning i Shakespeares klassrum i Stratford.
Lämna ett svar