1595

Dagen efter idus martiae (då Julius Caesar gick på sitt sista togaparty) heter som vanligt 16:e mars, och då var det minsann en annan upplyst despot som inte lydde rådet från välmenande tipsare, utan gick på kalas i kalasbyxor och blev ihjälpuffrad (se 1792), och då var det alltså min favoritkung Gustav III som sorgligen blev orsak till att Anckarström gick från namn till skällsord.
På temat “varningar vi inte lyssnar på” vill jag för övrigt gärna citera några rader ur A Midsummer Night’s Dream (som skrevs just dagens år, 1595); pjäsens Greta Thunberg, älvadrottningen Titania, försöker tala med killgissarna Oberon och Puck om de klimatförändringar de själva förorsakat med sitt oansvariga beteende:
“And thorough this distemperature we see
The seasons alter: /…/[see,] the spring, the summer,
The childing autumn, angry winter, change
Their wonted liveries, and the ‘mazed world,
By their increase, now knows not which is which:
And this same progeny of evils comes
From our debate, from our dissension;
We are their parents and original.”
Bilderna föreställer dels kalaskungens kostym (om han bara valt att gå på maskeraden i riddarrustning eller björnkostym istället – då hade han ju överlevt!), dels Titania och Oberon i allvarligt samtal (medan Puck försöker att på smidigaste sätt lösa ett litet problem som involverar en sovande hantverkare, ett par åsneöron, och ett practical joke som gått snett);