1699

Detta år tillträdde Frederik IV som kung av Danmark och Norge. Under hans regeringstid och med hans stöd startades ett Grönlandskompani varpå det anlades en koloni därstädes. (Man hade liksom tappat bort Grönland, eller åtminstone var det låg, under föregående århundraden – mer om detta senare – men nu hade man letat upp det igen och ville återknyta kontakten.) Grönländska/Kalaallisut som språk är fascinerande, men något av ett stolleprov; det är ett polysyntetiskt språk, vilket innebär att språkelement som i t.ex. svenskan är självständiga ord, i stället hakas på huvudorden, vilket alltså blir ett slags lok som får dra och släpa ett jättelångt godståg av sammanlänkade ordstammar och suffix (”I princip finns det ingen gräns för hur långt ett grönländskt ord kan bli” säger Wiki, som är det närmaste en grönländsk grammatikbok jag i hastigheten kunde få fatt i; deras längsta exempel är ordet ”Nalunaarasuartaatilioqateeraliorfinnialikkersaatiginialikkersaatilillaranatagoorunarsuarooq”, vilket betyder något i stil med ”Än en gång försökte de bygga en jättelik radiostation, men det var tydligen bara på ritbordet”. Jätteanvändbart i många sammanhang, föreställer jag mig.). Språket har tokmånga modus och kasus men inget grammatiskt tempus. Man har en del danska låneord/ordstammar (till exempel betyder ”Taskeqakataqaanga” ”jag är trött på att bära den här ryggsäcken”), men i det längsta försöker man med en druckens envishet uttrycka saker och ting med ord man redan har; ”Qaammataasaq” betyder ordagrant ”något som fungerar som ett slags måne”, och då är det naturligtvis det grönländska ordet för ”satellit” som ska in på lodrätt åtta. Pax för att inte översätta Ted Gärdestad till Kalaallisut.
PS: åtta heter ”arfineq-pingasut”; när min mans moster (som varit sjuksköterska på Grönland i sin gröna ungdom) lärde mig det, skrattade jag av och till i en hel vecka. Hur kan man ha sexstaviga räkneord? (Förstår ni vilken ofattbart lång tid det måste ta att rabbla multiplikationstabellen eller hålla auktion på grönländska?)