kunde blivit året för the Big Bang i det engelska parlamentet – men så blev det gudskelov inte. Vi tar det från början: när James I tillträdde som Englands kung 1603, vädrade landets katoliker morgonluft. De hade hukat i prästhål och hybblen under senare delen av Elizabeth I:s regeringstid; från mitten av 1580-talet gick hennes biskopar från tolerans och samexistens via passive-aggressive till bara aggressive, och satte hårt mot hårt mot de allt fler insmugglade jesuitmissionärer som försökte radikalisera landets smygkatoliker. Med James hoppades man nu på en nystart, men hej vad man bedrog sig; det blev ungefär lika bökigt som tidigare att vara engelsk katolik. Nu fick katolikerna nog, och gjorde det man brukar göra när man fått det: de skapade alltså ett Facebookupprop, som resulterade i ett par mindre, misslyckade komplotter mot James. Riktigt farligt blev det dock först i november 1605, natten före parlamentets högtidliga öppnande med kungafamiljen närvarande. Denna natt hittade man till sin förvåning 36 tunnor krut och en man vid namn Guy Fawkes i källaren under parlamentsbyggnaden. Räfst och rättarting följde naturligtvis. En som råkade illa ut var den engelske jesuiten Father Henry Garnet, som i sin uppmärksammade rättegång gjorde sig känd för ”equivocation” (alltså att genom spetsfundigheter och dubbla budskap föra tvetalan) – så denna gång är det alltså Shakespeares Macbeth som ska in på käpprätt fem. Shakespeare låter en stupfull portvakt låtsas vakta Helvetets portar och leka ”knock-knock, who’s there” med diverse nykomlingar i de nedre regionerna – bland annat en VIP-gäst som ”committed treason enough for God’s sake, yet could not equivocate to heaven: O, come in, equivocator.” Vare sig den verklige Father Garnet fick ta trappan upp eller trappan ner efter sin avrättning, uppskattades denna variant på Aktuella visan säkert av Shakespeares samtid.
Efter the Gunpowder Plot blev katolikerna ungefär lika populära som talibaner i USA efter 9/11, men det är en annan historia.
Nedan ett samtida skillingtryck om händelserna – dåtidens motsvarighet till kvällstidningarnas krigsrubriker. ”Krutchock i parlamentet”, typ.
Lämna ett svar