Förutom att Mozart föddes (hardenäran till oss!) handlar det idag om mat och dryck samt de påbud/förbud dessa njutningsmedel kan ge upphov till. Vid 1756 års svenska riksdag infördes till exempel förbud mot kaffedrickande, och den som blev ertappad med olagligt sörplande fick betala dryga böter. Det var bondeståndet som genomdrev förbudet, som hämnd för att husbehovsframställningen av brännvin hade förbjudits. (Jag ser för mig hur bönderna och borgarna smög på varandra, fönstertittade och motanmälde vareviga hembränningsapparat och kaffebryggare de vädrade sig till.) Fredrik den Store av Preussen började detta år tvinga sina motvilliga bönder att odla potatis, en gröda som inte alls slagit igenom ännu; man blev genast oerhört mycket mer vänligt stämd när man insåg att det gick att göra sprit på den lilla fula knölen (och då menar jag inte nyssnämnde Fredrik). I Preussen var brännvinsbränning alltså inte förbjudet, och inte kaffe heller: det berättas om Fredrik att han drack sex till åtta koppar kaffe om dagen, alla “kryddade med senaps- och pepparkorn” (det fattar man ju att de preussiska bönderna initialt inte vågade lita på denne mans smaksinne). Detta år startades dessutom den första chokladfabriken, i den lilla tyska byn Steinhude av prins Wilhelm von der Lippe, med hjälp av ett gäng portugisiska Oompa-Loompas. Kaffe, alkoholhaltiga drycker, chips och choklad – med teutonisk hjälp och effektivitet har vi nu alltså nästan täckt in hela kostcirkeln redan, och det är ändå bara måndag [när detta inlägges las ut på Facebook, alltså].
Lämna ett svar