1670

För 1670 blir det en nyårspizza [publiceras på nyårsdagen] med lite blandat pålägg: ett dödsfall, ett uppror, en snapsvisa och ett gammalt mysterium. Elizabeth, Lady Barnard – Shakespeares dotterdotter och sista levande släkting i rakt nedstigande led såvitt man vet (fast vänta bara till 1667!) – dog detta år (detta var Elizabeths andra äktenskap; bilden nedan är med förste maken Thomas Nash, med andre maken Sir John Barnard i knytblus vid sidan av). Kosackledaren Stepan Timofejevich Razin, mer känd som Stenka Razin, startade detta år ett uppror mot tsaren, adeln och den ryska byråkratin. Här i Sverige förknippas Stenka Razins namn huvudsakligen med en sång som i original bär hans namn, men som på gammal god snapsvisesvenska börjar ”Vodka vodka vill jag dricka” (jag tror alltså att ni kan melodin, men om inte, kan det vara bra att veta att texten även kan sjungas till Beethovens ”Ode An Die Freude”). Nyåret 1669/70 (ett årtiondeskifte precis som nu – ”It’s the end of a decade”, som redan ABBA sa) var det första nyåret som en mystisk fånge tillbringade i Pignerol-fängelset, men det var inte det sista: fången, som gick under namnet ”Eustache Dauger” (eller “d’Auger”), men begravdes som ”Marchioly”, levde ända till 1703, först i Pignerol-fängelset, sedan i fängelset på ön Sainte-Marguerite, och till sist i Bastiljen. Under dessa 34 år var det ingen som någonsin tilläts tala med honom eller se hans ansikte. När mannen som kallades Eustache Dauger först förts till fängelset, hade hans ankomst nämligen föregåtts av en myckenhet hysch-hysch och hemlighetsmakeri; hans cell hade dubbla dörrar för att hindra avlyssning, och fångvaktarna fick veta att om fången någonsin sa något till dem som inte hade omedelbar anknytning till hans dagliga behov, skulle han omedelbart dödas. Det samma gällde om han någonsin försökte ta av sig masken – för han bar alltså mask, till och med då han sov eller åt. Masken var möjligen av svart sammet eller läder snarare än järn, men den mystiske fången är ändå känd som ’mannen med järnmasken’ i historieböckerna. Voltaire tecknade ett halvsekel senare ner mysteriet, med en beskrivning av fångens utseende, så långt det var känt: han ”var ovanligt lång, ung, med ståtlig kropp och ädel hållning.” Voltaire och många andra (till exempel Alexandre Dumas) har spekulerat (i fakta såväl som fiktion) över vem denne hemlige tjusige unge man kan ha varit – kanske en illegitim bror (eller enäggstvilling-) till Louis XIV, så lik honom att sanningen måste döljas bakom en mask; kanske en utsmugglad engelsk kungason; kanske en italiensk diplomat. Det kan faktiskt vara så att mannen med järnmasken i själva verket givit upphov till de allra första konspirationsteorierna; detta är något jag (i likhet med konspirationsteoretikerna) saknar bevis för, men (också i likhet med konspirationsteoretikerna) hämningslöst sprider ändå. Håll till godo.