1663

Pepys var också oerhört förtjust i skvaller, särskilt om kungen, hans mätresser och hans kompisar. En kungakompis som just detta år lärde sig dåligheter på kontinenten blev så småningom ett av Londons favorit-skvallerobjekt: den begåvade poeten, hovmannen och rucklaren John Wilmot, Earl of Rochester. Denne dyker upp flera gånger i dagboken; Pepys besöker rika släktingar och återberättar med välbehag hur han varit den förste att skvallra för dem om Rochesters senaste eskapad: att röva bort Elizabeth Malet, ”the great beauty and fortune of the North, who had supped at White Hall with Mrs. Stewart”. Bortrövandet misslyckades och Rochester hamnade i Towern i tre veckor, men blev sedan som alltid tagen till nåder igen av kungen; det var ett vanligt mönster dem emellan, till och med när Rochester skrev satir om sin kunglige beskyddare:

“Restless he rolls about from whore to whore –
A merry monarch, scandalous and poor…”

Ett par år senare rymde Elizabeth Malet för övrigt frivilligt med Rochester och gifte sig med honom; han verkar ha haft stor talang för att bli älskad trots sitt närmast ryggmärgsreflexmässiga förakt för precis alla lagar, förbud, påbud, riktlinjer, konventioner och budord han kunde hitta. Han beställde familjeporträtt av sig och sin hustru, och valde att låta sig avporträtteras tillsammans med en liten apa som river hans dikter i slamsor, medan Rochester kröner den med poetens traditionella lagerkrans (se nedan). Pepys stötte på honom och hans kumpaner vid en supé och lyssnade med omåttlig nyfikenhet på deras kvickheter och konversation om prostituerade och kollektiv nakendans; han berättar allt för dagboken och konstaterar förundrat: ”But, Lord! what loose cursed company was this, that I was in to-night, though full of wit; and worth a man’s being in for once, to know the nature of it, and their manner of talk, and lives.”

Efter några år av intensivt – närmast samvetsgrant – rumlande dog Rochester vid endast 33 års ålder, förmodligen av den kombinerade effekten av en handfull riktigt otäcka könssjukdomar plus alkoholism. Den som har sett filmen ”The Libertine” (med Johnny Depp), och överlevt, ska veta att den handlar om Rochester, och att alltihop är fullständigt sant, inklusive namnet på dikten som ingen mindre än Michael Nyman tonsatte till filmen.