Detta år byggdes den allra första fasta teatern, The Theatre, i London – eller rättare sagt i Shoreditch, en av de uppväxande förorterna norr om själva staden och stadsmuren. På nedanstående karta från 1586 (jodå, jag har även den på väggen) ser man, i nordöstra delen, Bishopsgate Street som sträcker rakt norrut genom stadsmuren (ungefär i förlängningen av den enda bron över floden); och där, på vänster sida av gatan (Biskopsgatan!) – ungefär i jämnhöjd med de gröna fält där det står The Spital Fields – ser man minsann den runda teaterbyggnaden. Gott om gröna fält är det för övrigt numera ont om i Shoreditch; det är inte längre en förort utan en av Londons hetaste neighbourhoods, fullt av låtsasruffiga caféer där man sitter på designerslitna långbänkar och serveras veganburgare, kombucha och lokalt öl av skäggiga unga män i handtovade yllemössor.
Nå, varför bygga teater så långt utanför centrum där den presumtiva publiken faktiskt bodde? Jo, eftersom teater från och till var förbjudet i City of London (London är ju än idag uppdelat i City of Westminster, där drottningen styr, och City of London, där borgmästaren är högsta hönset; drottningen måste av uråldrig tradition faktiskt be om tillåtelse för att resa in i City of London), uppträdde teatertrupperna på världshus etc. i Londons s.k. ”liberties” – d.v.s. områden som låg utanför Lord Mayors jurisdiktion och där andra skatteregler gällde. Shoreditch var ett sådant område, och det var alltså där som snickaren-entreprenören-teatermannen James Burbage lät uppföra sitt ”wooden O” (Shakespeares träffande namn för teaterbyggnaden), och där blev den kvar i över tjugo år, tills Giles Allen började trilskas (se 1599). År 1576 var Shakespeare ju inte ens i konfirmationsåldern, så det dröjde innan hans pjäser spelades här, men jag kan i alla fall berätta att tidens smak för våldsamma och blodiga pjäser (se 1587) går igen i teatergrunderna som arkeologerna hittar: flera av dem har speciella avrinningsrännor för allt scenblodet. The mind boggles.
Lämna ett svar