detta år dog Hieronymus Bosch, och ingen vet väl om han vid den jordiska arbetsdagens slut blev inviterad till after-work i källaren eller i the penthouse suite; vad man däremot KAN konstatera är att ifall Hin Håle nånsin hade svårigheter att hitta på något riktigt surrealistiskt skruvat och otäckt att göra mot sin källarflock, var Bosch mannen som kunde bistå med en inspirationsrik mood board. (Här hade jag alltså åstadkommit ett fint upplägg för att dela en ”Yttersta Domen”-målning som jag såg i Florens en gång, där en stackars man tycktes ha straffats med en jättestor snigel på ögat – om nu någon kommer ihåg SvT:s licensbetalarkampanj på 90-talet. Men si, denna tavla var av Fra Angelico och inte av Bosch, insåg jag just. Pilutta mej – men har man sagt A så får man också ro honom i land, så här kommer snigelnisse i alla fall. Ni ser honom högst upp, mellan en huvudlösing som liknar El*s vapensköld och en stackare som hänger upp och ner och blöder eller möjligen brinner; jobbigt verkar det vara i alla fall.)
En lite trevligare nyhet detta år är att hertig Wilhelm IV av Bayern (här avmålad i sin finaste 70-tals-onesie i gulbrun plysch) detta år fastställde den så kallade Bayerische Reinheitsgebot som förmodligen är den äldsta lag för kvalitetskontroll av livsmedel som fortfarande är i bruk: den fastställer att de enda tillåtna ingredienserna i bayerskt öl är vatten, humle och malt av korn. Vi kan alltså sluta oss till att A) fast humleplantan nådde England först 1524, var det i alla fall ordnung i pilsnerleden på kontinenten redan 1516, samt att B) Stadsparksdammen rent teoretiskt skulle kunna ha fyllts med bayerskt öl redan för drygt femhundra år sedan.
Lämna ett svar