Nu har vi inte fått nåt brännvin sen 1648, så det är på tiden att någon uppfinner det, tycker jag. Och si, uppfunnet var det faktiskt; det hade man gjort långt tidigare på 1400-talet – men inte för att dricka, utan som ingrediens i kruttillverkning. Som alla länder med stormaktsambitioner och en svältande befolkning, lade Sverige nämligen naturligtvis stora pengar på det allra mest väsentliga, nämligen att importera salpeter och svavel, för att sedan blanda med inhemskt kol och således tillverka svartkrut till krigföring. Detta gjordes av en av vald förtroendeman, i stora tråg i ett speciellt krut- eller pulverhus (på säkert avstånd från stadskärnan för att undvika smälliga stadsbränder); trågmassan fuktades sedan med brännvin. Vid denna tid hette Stockholms trågmåns Tydeke Pulvermakare, och han tycks ha varit en man med viss fallenhet för att tänka utanför boxen – eller kanske fick han helt enkelt bara tråkigt i munnen en dag där i sitt ensliga kruthus. Hur det nu än gick till så måste han ha smakat på brännvinet vid kruttillverkningen, och därvidlag ”funnit det uppkryande” (som Wiki gåtfullt uttrycker saken). Tydeke var inte sen att meddela detta nya sätt att ha lite hejsan till sina kompisar, och snart langade han till en allt större kundkrets. Detta gick naturligtvis inte an: dels kunde inte staten och kronan stå och se på när en privatperson tjänade stora summor så där på eget initiativ och för egen räkning; dels låg det onekligen en viss fara i att ha en drängfull krutgubbe och hans lallande kompisar i pulverhuset – vilket ögonblick som helst kunde de ju åstadkomma ofrivillig petardering av Viborgskt format (se igår). Den 17 februari 1494 förbjöds alltså Tydeke Pulvermakare vid 12 marks böter att bränna eller sälja något brännvin i staden. Ironiskt nog bör detta förbud mot bränning, försäljning och drickande av brännvin ju betyda, inte att det inte förekom, utan just ATT det förekom – och inte heller Tydekes böter avskräckte tydligen, för fyra år senare beslutades det om monopol på brännvinstillverkningen. Nedan: jag hittade detta mystiska dokument (som ju av handstilen att döma måste vara en mycket sentida avskrift av Tydekes dom) i något som heter Carl Sahlins bergshistoriska samling; Facebookhistorikern Goes Archive!
Lämna ett svar