Idag vill jag berätta mer om Claus vom Stürzenden-Becher som F* nämnde igår – den förskräcklige piraten som så plötsligt slutade vara ohängd just detta år. En märklig man på många sätt, inte minst i så måtto att han alltså hängdes 1402, men också halshöggs idag (alltså 1401), samt dog på okänt vis år 1400. Jag vill här gärna passa på att lägga fram den tentativa teorin att han var till hälften katt; en teori som understödjs av det faktum att han smidigt krånglade sig ur ett antal av värsta sortens knipor och alltid lyckades landa på fötterna (till priset av ytterligare några av sina nio liv förmodar man), samt av att han hade lika många namn som en högt älskad och bortskämd huskatt: Claus, Klas, Nikolaus och Johan (och det är bara förnamnet) vom Stürzenden-Becher, Störtebeker eller Storzenbecher. Efternamnet är tydligen plattyska och betyder typ ”att hälla i sig stopet i ett enda drag”: han kunde nämligen tömma ett fyraliters ölstop i en enda lång slurp, som ett avlopp ungefär. (Stopet ifråga bevarades långt efter hans död i Hamburgs stadshus, men förstördes och försvann i branden 1842).
Claus var alltså pirat, och ledare för vitaliebröderna, en grupp kapare som härjade i Östersjön under devisen ”Guds vänner och hela världens fiender”; de hade hyrts in för att på Karlssonskt manér bulltirritera dansken och förse det belägrade Stockholm med mat och andra förnödenheter. Enligt 1401-versionen tillfångatogs Claus till sist, och skulle halshuggas tillsammans med ungefär sjuttio av sina kaparkollegor. Då träffade Claus ett avtal med borgmästaren i Hamburg att släppa fria alla kapare som han kunde passera framför då han själv halshuggits. Efter halshuggningen lyckades hans huvudlösa kropp tydligen på något sätt vackla förbi hela elva kapare innan skarprättaren (som kanske var rädd för att bli arbetslös?) sträckte fram en fot och satte krokben för den.
Det existerar inget porträtt av Klas Störtebeker, men man har gjort en tentativ rekonstruktion på basis av en dödskalle som lär ska vara hans (ping El*!); fast man kan ju undra hur hakan och det glesa skägget kunde utläsas av denna käklösa skalle. Skallen stals för övrigt i januari 2010 och var ute och rumlade på egen hand tills den återfanns av polisen drygt ett år senare. Den tredje bilden visar avrättningen, och den fina palissad av störar med avhuggna huvuden på som man därefter byggde upp.
Ode till Mannen med Plankan
Tiotusen olle-ugglor vill jag ge till dig,
Tiotusen ugglor, ollade med fjång;
Du ska ta det som ett tacksamt minne ifrån mig:
Tiotusen olle-ugglor, och min sång!
Lämna ett svar