Detta år dog alltså Claus vom Stürzenden-Becher igen, men eftersom han nu redan dött två dagar i rad och man inte vet mer om årets variant annat än att han just dog, berättar jag i stället att Richard II också dog, i fångenskap i Romfret/Pontefract Castle. Inte heller i hans fall är man helt klar över dödsorsaken: i källorna spekulerar man över att han kan ha svultit sig eller svultits till döds; i Shakespeares version däremot snor Richard en yxa och hugger ner den ursprunglige ägaren plus någon annan som råkade stå bredvid, varefter en random nobleman vid namn Exton hugger ner honom och omedelbart drabbas av de överjävligaste samvetskval över att ha dödat just en kung, Guds smorde. I de två senaste scenproduktioner jag sett på Royal Shakespeare Company, vred man om skruven lite till, plockade bort lite rader i slutet av pjäsen och lät lite mer för handlingen centrala personer vara kungamördare, så i nästa RSC-Richard jag ser förväntar jag mig att Hercule Poirot ska strutta in och presentera diverse alternativa dödsscenarios samt avslöja hur Richard II verkligen dog; om han mördades, och i så fall av vem.
Det är ju söndagseftermiddag och därför snart slut på helgen; dödstemat känns alltså tämligen kongenialt, så jag kör på med en till: detta år dog nämligen även författaren Geoffrey Chaucer, vars ”Canterbury Tales” gått till historien som en av alla tiders bästsäljare. Dock var Chaucer redan berömd och uppskattad långt innan han skrev CT: Richard II:s föregångare på tronen, Edward III, gav redan 1374 Chaucer ett slags hovlön bestående av ”a gallon of wine daily for the rest of his life”. Eftersom en engelsk gallon är mellan fyra och fem liter, hoppas man att han sålde en del, bjöd hela kvarteret eller öppnade egen pub; man känner också möjligen en kuriös blandning av lättnad och avundsjuka över att man själv får lön i reda människopengar. Nedan ser vi årets dödingar i rad: Klas Störtebeker tjurar och vill inte äta upp sin spenat, och Richard II ser rejält uttråkad ut, men Chaucer ser ut som en nöjd liten man vars hjärna sprallar av idéer och uppslag. Det är säkert vinet.
Lämna ett svar