Vi bryter tillfälligt den lena, gosiga söndagsfriden genom att gaffla lite. Först en repetitionskurs: vi lärde oss ju redan år 1725 att en slynggaffel är ett redskap för textilhantverk (eller möjligen ett skällsord); år 1542 fick vi veta att gafflarna förekom i dagligt bruk i Italien (försök själv äta tagliatelle med sked så förstår ni varför) – och dagens år, 1379, omtalas en gaffel första gången i Frankrike, där den förekommer i ett kungligt inventarium. Fortfarande långt ifrån Sibyllakioskens klasslösa korv-spetare i plast således – men obönhörligen på marsch mot Norden, och mot denna slutgiltiga förnedring.
Vad mer detta år? Jo, vi kan konstatera att New College i Oxford inte alls är särskilt nytt, eftersom det grundades just 1379 (och alltså har existerat i ansenliga 641 år), samt berätta om ett vattenlik: detta år lyckades John Fitzalan, Baron Arundel, bli ett synnerligen välförtjänt sådant. Efter att ha chevaucherat ett nunnekloster i Southampton samt en närbelägen kyrka begav han sig nämligen ut till havs med sin flotta, men hamnade i en storm; han hade tagit med sig de snyggaste nunnorna som krigsbyte, men nu åkte de överbord som barlast (”as many as sixty of the women, they say, were thrown overboard to be eaten by the fish and sea monsters” berättar munken och krönikören Thomas Walsingham). Sir John hade också ihjäl ett antal av sina egna män som inte vågade följa ordern att styra mot land av rädsla för att förlisa. Skeppet lyckades ankra i trygghet, men när alla ombord nått land svepte en stormvåg in och drog med sig den stygge Sir John. Himla otur, tänkte nog Sir John; instant karma, säger jag. Det tog tre dagar innan hans kropp flöt iland, och jag gissar att han då såg ännu otrevligare ut än på den bifogade bilden. Jag hoppas han fick ett kadavermonument (se 1382).
Lämna ett svar