Här kommer ett gammalt olöst mysterium att krydda torsdagsärtorna [ja, för det var en torsdag då detta lades ut på Facebook] med. En sen januarikväll 1753 försvann en 18-årig husa vid namn Elizabeth Canning spårlöst; släktingar hon besökt följde henne drygt halva vägen till det fattiga föräldrahemmet i nordöstra London, men hon kom aldrig hem, och återfanns inte trots efterforskningar. Nästan en månad efter försvinnandet dök hon plötsligt upp i sorgligt skick: smutsig, avmagrad, med ett sår i huvudet och endast iförd underkläder. Hon berättade att hon rånats och slagits medvetslös av två män, som sedan fört henne till ett hus där två kvinnor försökt tvinga henne att prostituera sig. När hon vägrat hade de stulit hennes korsett och övriga kläder och låst in henne på vinden, där hon fått leva på vatten och bröd tills hon lyckades rymma. Av Cannings beskrivning trodde man sig kunna identifiera huset hon hållits fången i (även om det inte stämde helt med vad hon sagt, och man inte heller fann man några spår som stödde hennes berättelse), och man arresterade två kvinnor – husägaren Susannah Wells samt Mary Squires, en gammal ’Egyptian’ eller ’Gipsy’ som var hennes vän. Därefter vidtog en fejd av närmast Brexitpolitiska proportioner; såväl det alls icke opartiska rättsväsendet (som kuriöst nog såg mer allvarligt på stölden av en dyr korsett än på att en enkel piga misshandlats av någon) som tidens nyhets- och sociala media (tänk mindre Twitter och mer indignerade diskussioner på herrklubbar och kaffehus), för att inte tala om den stora massan otvättade engelsmän på gatan, härjade och stod i, och tog våldsamt parti för och emot; the ’Canningites’ hävdade att den oskyldiga lilla Elizabeth Cannings historia var sann och att de båda otäcka gamla kvinnorna skulle döden dö, medan the ’Egyptians’ trodde på det alibi som Mary Squires faktiskt hade, och ansåg att Canning var en lögnerska med oskuldsfull uppsyn, som hittat på alltsammans för att t.ex. dölja en illegal abort. Först dömdes Wells och Squires till fängelse respektive döden; sen revs domen upp, och nu var det Canning som dömdes – för mened – till fängelse följt av deportation till kolonierna. En av de fredsdomare som var involverade i rättegångarna var faktiskt den berömde författaren Henry Fielding, men det blev inte han utan en handfull andra författare (inklusive Voltaire) plus oräkneliga journalister och krönikörer, samtida såväl som sentida, som bevakade, skrev om, tog ställning i, och blev osams om, Canning-fallet. Ända in i vår tid ekar och brakar det av alternativa fakta och frågetecken som välter för och emot. Vem talade sanning, vem ljög, och varför? År 1948 skrev Josephine Tey ”The Franchise Affair”, en hejdundrande partsinlaga till deckare, om händelsen, förflyttad till samtiden (Elizabeth Canning fick nu heta Betty Kane); år 2009 gick ’Betty’ igen i Sarah Waters’ lysande rysare ”The Little Stranger” – och den lilla halvklädda figuren vandrar väl vidare på lortiga fötter genom kommande århundraden också, kan jag tro.
Lämna ett svar