1752

Nu blir det rörigt. År 1752 migrerade britterna från den julianska kalendern (döpt efter Julius Caesar) till den gregorianska kalendern (döpt efter påven Gregorius XIII). Vid det laget hade de flesta katolska länder redan hoppat på den påvliga ordningen, men de protestantiska förblev kejsarkalenderkramare ett tag till – inte för att de tyckte det var så himla praktiskt, för romarna hade haft otur när de tänkte och räknat fel på hur ofta de behövde slänga in ett skottår (vilket innebar en långsam förskjutning gentemot både årstider och månvarv), men för att de minsann inte ville byta till nåt som påven hittat på. 1752 blev det i alla fall dags för engelsmännen att köpa ny Filofax: man gjorde ett kollektivt jättesprång från 2 september till 14 september. Som om inte det räckte, var 1752 också ett skottår; det blev lite så där som när man beställer en pizza men vill ändra ingredienserna lite: ”Jag tar ett vanligt år, plus en dag, fast minus elva”. Sverige hade gått gregorianskt redan föregående år, 1753, men med sitt elvadagarsskutt från 17 februari till 1 mars. Jag kan inte låta bli att föreställa mig ett gäng svenskar som ska köpa fotbollsresor till England före och efter ändringen: ”Okej, grabbar, nu är vi elva dagar före England, så om Dennis bokar matchen och Börje bokar flyget dit 24 februari – nejvisstnej, det blir ju ingen 24 februari, eller var det bara för oss i fjol, jaha, men säg 22 februari engelsk tid då, och så hem igen efter helgen, köpa halsdukar och så lördagsfotbollen på Old Trafford och jajaja Dennis, puben efteråt också så klart, och så hem på söndagen… få se, plus elva dagar, nej, minus elva för nu är dom ju ikapp oss…fast plus ett, för det är skottår…DENNIS, HAR DU KÖPT FOTBOLLSBILJETTER TILL FEL VECKA, DITT ÅLAHUE?!?!?”