Ett mörkt år på många sätt. Det var till exempel premiär för den irländske poeten Nahum Tates sackarinsentimentala omskrivning av King Lear som tragikomedi: ingen dör, Lear får tillbaka tronen, och Cordelia och Edgar gifter sig med varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. Tates version blev så populär att den utkonkurrerade originalet i 150 år framåt, till glädje för till exempel Samuel Johnson (se 1767, 1765, 1755 och 1709), som fann Cordelias död i Shakespeares tragedi outhärdligt sorglig. I oktober samma år utsattes en i historieböckerna oidentifierad kvinna i London för offentlig prygling för ett tydligen mycket svårt brott: ”involving herself in politics”. Som om detta inte vore nog, var det också detta år som den allra sista dronten dödades. (Se bild nedan; dronten är alltså den till höger.) Litterär stympning respektive prygling och utrotning, alltså. Det är mörkt nu – men det blir ljusare igen!
Lämna ett svar