Detta år slutade det trettioåriga kriget, och man får förmoda att det då blev dags att med en suck av lättnad pensionera nedanstående matrecept från 1635: krigsgryta för en hel hungrig armé om ca 25 000 personer (tack Armémuseum och L H !).
”3.750 kg nötkött
12.500 kg rågmjöl
7.500 liter gryn av valfri sort
175 kg smör
75 000 liter öl
Dag 1: Gör så här: Leta reda på närmsta by och beslagta alla nötkreatur och allt spannmål. Om lokalbefolkningen gör motstånd eller krånglar, bränn ner hela byn (KL: kanske kan man slå två flugor i en smäll och använda bybranden som öppen eld att laga grytan över?). Slakta och ta ur ca 20 oxar. Stycka upp köttet. Mura upp fältbakugnar och baka rågskorpor. Ta kontroll över alla bryggerier i trakten, och beslagta all öl. Gräv en ca 2 kilometer lång kokgrop. Tänd eldar i kokgropen (KL: ja, eller byn, då) och värm vatten i 15-liters kokkittlar (det behövs ca 1.500 stycken). Koka ihop nötkött, gryn och salt, och låt koka länge. Servera köttgrytan tillsammans med rågskorpor och öl. Om inte öl finns kan du i absoluta nödfall dricka vatten, men se till att koka vattnet först och tillsätt en kanna brännvin till varje tunna vatten.
Dag 2: börja om från början.”
Man funderar lite över hur detta skulle fungera i dag: ”Kött, bröd och salt – men hallå, vad ska alla vi vegetarianer, veganer, glutenallergiker och folk med högt blodtryck äta?” ”Har ni alkoholfri öl? Jag försöker gå ner i vikt.” ”Bertil och jag kan bara äta laktosfritt smör, annars mår vi lite illa.” ”Är det nötter i nötkött?” ”När blir det fruktstund?” ”Ärtsoppa är ju bara äckligt om man inte får färsk timjan på, och punsch till, och sen pannkakor efteråt.” ”Nä, jag vill faktiskt inte hjälpa till och gräva kokgrop; jag har blåsor i händerna efter att ha burit 1.500 kittlar; kolla!” ”Är den här fältbakugnen verkligen miljöcertifierad?” ”Alltså, jag vill inte gnälla, men varför får vi aldrig nånsin sushi på det här fälttåget?” ”Kan man få gurka i vattnet istället för brännvin – det är minsann min tur att köra stridsvagnen i eftermiddag. Joho, det är det visst!” ”Måste vi alltid äta samtidigt? Jag har faktiskt lite senare vanor än Sören, och Ove brukar bli hungrig och grinig och tradig redan vid fyratiden.” ”Det är en myrstack här; kan vi flytta hela kokgropen två meter till höger?” ”Blir det nån after-work sen? Personaljulklapp?” ”Måste vi verkligen avskjuta våra hjullåspoffertar åt samma håll? Jag tycker var och en borde få bestämma själv vad de har för mål; alla människor är faktiskt individer, jag och mina kompisar gillar till exempel Magdeburg bättre än Mecklenburg! Så kan vi ha en genomgång och utvärdera det sen. Och kanelbullar till eftermiddagsfikan, tack – glutenfria.”
Nej, det finns nog mer än ett skäl att glädja sig åt att vi inte är i krig. Och om kriget kommer, kanske vår bästa chans att vinna är att efter sisådär en vecka skicka fram 1.500 tillräckligt frustrerade och desperata fältkockar med mordiskt högt blodtryck och Jack Nicholson-stirriga ögon, skarpslipade japanska knivset och skärbrädor i massivt trä att slå ihjäl fienden med.
Lämna ett svar