Brynjólfur Sveinsson, biskop och insamlare av isländska handskrifter (bland annat den poetiska Eddan, men den får vänta till 1200-talet), använde just detta år för första gången termen ’geysir’ i den generiska betydelsen ’het källa’. Geysir är annars en specifik geyser/gejser på Island som heter just så; den är i sin tur döpt efter det isländska verbet ’geysa’, som lär ska betyda ungefär ’att forsa/välla/bubbla fram’). Härav bevisas att den mänskliga tendensen att göra om verb till substantiv/egennamn är gammal som gatan, men också, indirekt, att motsatsen (att bygga verb av substantiv eller motsvarande) ofta är mycket roligare (t.ex. vabba, fickla, zlatanera). Vet ni inte vad fickla är, fråga ett barn. Vet ni inte vad vabba är, skaffa barn. Vet ni inte vad ett verb eller ett substantiv eller ens ett adjektiv är, rekommenderar jag den snabbkurs i praktisk grammatik som en vän till mig brukade lära ut i sin högstadieklass:
substantiv = ord som man kan sätta -jävel efter;
adjektiv = ord som man kan sätta skit- före,
verb = ord som man kan sätta ’utav (bara) helvete’ efter.
Alltså, ’Den skitstora gejserjävelen bubblade utav bara helvete.” (Smaka på den du, Facebook!)
Jordbubbling av det mer dramatiska slaget blev det i Chile detta år: landet ligger ju obetänksamt nog längs med en skarv i jordskorpan, och jordbävning och elände följdes av kolera och ännu mer elände, och flera tusen människor och i princip varenda byggnad i Santiago gick åt pipsvängen i dessa båda katastrofer. En katastrof i det något mindre formatet var att detta också var också det sorgens år då puritanerna förbjöd julfirande i England (se 1678). Jag sluter ögonen och försöker föreställa mig Oliver Cromwell som Jadis, den vita häxan i ”The Narnia Chronicles”: under hennes regemente är det som bekant alltid vinter, men aldrig nånsin jul.
Nedan: lika som bär?
Lämna ett svar