”Det började som en skakning på nedre däck…” El* berättade igår [i ett inlägg vi inte ser här] om den olycksaliga Margareta Nilsdotter, som hjälpte till att fickparkera regalskeppet Vasa på 32 meters djup i Stockholms inlopp; 1628 var alltså året då det tokade till sig på detta vis.
Maggan var så klart inte ensam skyldig till att Vasa hux flux blev ubåt – tvärtom: väldigt många kockar hade bidragit till Vasasoppan. Nån kock var byggmästare för själva skeppet (med beräknad plats för 36 kanoner, och barlastutrymme motsvarande detta); nån annan bestämde att det i stället skulle vara dubbelt så många kanoner, fördelade på två däck (vilket gjorde konstruktionen tupptung); en tredje, fjärde och femte gick loss på design, pynt och prestige; båten blev onekligen snygg över vattenlinjen (med massor av snickarglädje och över sjuhundra träskulpturer som gjorde henne ännu mer topptung), men inte mer säker undertill. Amiralitetet lät pröva Vasas stabilitet enligt vedertagna regler: standardtestet var att låta 30 sjömän springa fram och tillbaka från en sida av skeppet till den andra för att se hur mycket det skulle kränga. När man gjorde detta på Vasa, började hon kränga så mycket att man avbröt testet efter bara tre vändor – och detta alltså redan INNAN man tagit ombord bestyckningen på minst 64 bronskanoner, alla placerade ovanför vattenlinjen så klart (eftersom det väl får sägas vara ohemult svårt att skjuta mynningsladdad kanon under vatten). Naturligtvis borde man ha slagit larm om denna lilla brist och gjort flera stabilitetstester – men över alltihopa härjade chefskocken Gustav II Adolf, och tryckte på för att Vasa skulle vara stridsklar så snart som möjligt, och så gick det som det gick.
Jag fick för övrigt just lära mig att “Vasa syndrome” är en etablerad term inom management; uttrycket syftar på just hur bristande kommunikation och oklar beslutsgång kan äventyra ett projekt. Vasa har alltså blivit en herostratiskt ryktbar fallstudie i konsten att göra fel från början och sedan envist fortsätta att göra fel i flera led för att ingen har koll. Grattis till oss svenskar – ytterligare ett uttryck att foga till listan av muntra termer vi givit världen (som Stockholmssyndrom, smörgåsbord, gravlax, ombudsman och Swedish massage). Wehej.
Lämna ett svar