1583

Detta år publicerade puritanen Phillip Stubbes en av de roligaste böcker jag vet: Anatomie of Abuses. Jag citerar ofta och gärna Stubbes, och har en stark känsla av att jag gjort det förut i denna nedräkning, men världen kan inte få för många puritanska utskällningar för sina laster, så jag kan lika gärna förvarna om att jag tänker låta Stubbes tala flera gånger under århundradena. I denna bok går han systematiskt igenom alla vidriga omoraliska grejor som samtiden sysslar med: äter mat som är godare än absolut nödvändigt, har oanständiga och pråliga kläder, dansar, går på fest, går på teater, etcetera, och alltihop leder enligt Stubbes’ beräkningar till samma syndiga resultat: de har sex och/eller hamnar i helvetet. Eftersom vi har visat upp en och annan ballerinakrage i vår baklängeshistoria, börjar vi med dem. Stubbes beskriver dessa “great and monsterous ruffes” i dyra material, som stärkts och förmåtts att stå rakt ut från halsen; men, säger han skadeglatt, om det blir blåst eller regn, ”then they goe flip flap in the winde, like rags /…/, and lye upon their shoulders like the dishclout of a slut.” Djävulen är de fåfängas furste, och för dem går det illa: Stubbes kallar dessa kragar ”Three steps and a halfe to the Gallowes”.
Låt oss också tala om “the horrible Vice of pestiferous dauncing”; denna vidriga, orena sysselsättning är inget mindre än “an introduction to whordom; [f]or what clipping, what culling, what kissing and bussing, what smouching & slabbering one of another, what filthie groping and uncleane handling is not practised every where in these dauncings?”
Teater är naturligtvis ännu värre: den inte bara lockar bort folk från kyrkorna, utan slukar också allt vad oskuld och kyskhet heter. ”The shameless gestures of the Players serve to nothing so much as to move the flesh to lust and uncleanlinesse [with] such bawdie speeches, such laughing and fleering, such kissing and bussing, such clipping and culling” (here we go again), “such winckinge and glancing of wanton eyes” att efter pjäsen går alla hem med varandra och skådespelarna, “and in their secret conclaves (covertly) they play the Sodomites, or worse.” (Jag undrar varje gång: hur vet Stubbes det?)
Möjligen hade Stubbes gillat nuvarande nedsläckning av samhället [pågående pandemi]– ingen teater, ingen dans och så vidare – men antagligen hade han suttit i sin lilla kammare med hjärnan som en tryckkokare av fantasier om vad vi syndiga själar nu hittar på för orgier när ingen ser. Stackars Stubbes. Nedan: Boken samt en ovanligt provocerande ballerinakrage.